Mammas Eviga Kärlek

Ja jag har nu börjat plugga till USKA;)
Känns jätte kul&spännande,men gud så mycket att ta in och lära in.Just nu läser jag "medicinsk grundkurs"låter kanske inte så kul,men det är väldigt intressant faktiskt.
Hoppas bara att jag klarar av att plugga,men det tror jag då jag så gärna vill ha denna utbildning.
har suttit på blocket och letat kurs litteratur och har nu hittat dom 2 böcker som är mest akuta.100 kr styck.fick då 2 psykologi böcker på köpet:)Det kan man ju inte tacka nej till.Elr hur??
Ja fy fan så dyrt det är med böcker.även begagnade får man kolla priserna på,det är inte klokt.
ja sen gick min dataor sönder oxå precis när man måste ha en.Går inte ens att ominstallera hårddisken elelr göra den till fabriks inställningar.Ringde Elgiganten support och dom såg där att min hårddisk är skadad.Så jag måste lämna in den på reparation.Så jag måste åka in med datan och få en pris koll på hur mycket det kan kosta,det kanske är så att det inte lönar sej utan det är bättre att köpa en ny.vi får se.
Jag har nu fått låna en laptop av Erika så jag kan plugga,Tack söta du♥

Ja sen har jag skickat in det slutgiltiga skilsmässo pappret;(
så nu väntar jag på att brevet ska komma där det står att vi nu är SKILDA;(
vi är fortfarande ihop och vi träffas men vi ska ej bo ihop.
jag har tagit detta beslut för BARNENS skull främst.
Dom ska ej bli lidande för pappas missbruks problem.
Jag tänker aldrig ta deras pappa ifrån dom,ALDRIG.
För dom älskar sin pappa oavsett..
Men dom måste känna sej trygga med sin pappa.



Jag vakna upp häromnatten helt kallsvettig och livrädd.
Jag drömde om mitt missfall som jag fick i mars i år;(
Jag vakna ju upp den natten med blodiga ben och blodiga lakan.Jag hade en sån smärta i magen så det går ej att beskriva.jag visste direkt vad som hade hänt.Ringde 112,ambulansen kom inom 15 min.
Det värsta i detta var ju det jag såg;(;(
på lakanet låg ett litet foster,med armar,ben och ett litet,pyttelitet huvud;(Alla anlag fanns där.
mitt 3e barn låg nu på ett blodigt lakan och var bara några centimeter lång..
;(;(
detta kan jag fortfarande vakna upp till,denna lilla varelse..
läkar team tog hand om mej direkt på sjukhuset i etuna.
Där läkaren tog ett vaginalt ultra ljud.
jag visste ju redan svaret.
Tuvärr sa läkaren,jag vet svarade jag,jag såg bebisen på lakanet;(
ledsen att du behövde se fostret sa doktorn men ibland så händer det.


läkaren uppskatta att jag var mellan vecka 6-8

jag var helt tom och förstörd och tårarna bara rann.
jag fick ett piller som skulle ta bort resterna av ev fostret.
och doktorn sa att du kommer må riktigt pyton av detta piller.så jag fick stanna kvar några timmar på sjukhuset sen fick jag åka hem.barnen sov fortfarande när jag kom hem,dom visste inte vilken mardröms resa mamma hade haft under natten.
ambulans männen hade tagit bort det blodiga lakanet innan vi åkte hemifrån,det var väl tur det..

jag tror aldrig att stefan fatta vad som hade hänt eller om han inte ville ta in det.
jag kan känna att aborten jag gjorde vid 23 inte gjorde mej nåt..detta var 10 gånger värre.
aborten hade jag inga känslor inför,varken graviditeten,aborten eller nåt.jag visste att jag ej kunde behålla barnet med den mannen jag levde med då.
men detta missfall tog hårt,hårdare än jag hade trott.
när jag fick plusset på stickan så tänkte jag aldrig.men sen så förberedde jag mej mentalt att va fan vi kör,vi behåller bebis,då jag ändå alltid har velat haft 3 barn.
så mentalt så hade jag byggt upp tanken på bebis nr 3.
Trots att Tindra fortfarande var så liten så tänkte jag aldrig på tanken att ta bort bebis.
Men allt har en mening.Även detta.
Doktorn sa att oftast så är fostret sjukt/skadat,då stöter kroppen bort det sjuka.Då genom ett missfall.
Man kan inte göra något åt det för att förhindra detta.

Oliver hade en tvilling i magen när jag vänta honom 07:)
Men det visste ju inte jag om.men jag fick blödningar i vecka 12 och åkte då in till akuten.dom tog vaginalt ultra ljud där det visa sej 2 foster! Varav det ena var död...Troligen hade den dött i vecka 9...så på ultra ljuds bilden ser man tydligt oliver,sen ser man ett litet foster som ligger längre ned...
Det blev ju oxå ett missfall;(
Men Oliver överlevde:)

Så jag intala mej fort att det var så det var,för att lättare komma över denna förlust av vårt 3e barn.
Men så här i efter hand så kan jag se det från en annan synvinkel,när jag ser hur det blev med allt privat..
Tänk jag hade varit hög gravid i dag om allt hade gått som planerat,då hade jag fått föda en liten bebis inom bara några veckor..det känns lite märkligt att tänka så:)

Visst kommer tanken när mina vänner blir gravida och får barn,då kommer ju givetvis tanken upp igen.Tänk jag kanske hade fått ett litet syskon till Oliver&Tindra..Men vem vet vad framtiden har med sej;);)

För att jag vill ha 3 barn den önskan kommer nog aldrig att försvinna..


Nej nu får ni ha det så bra..


JA visst fan akn man känna så här att man ger upp hoppet,men sen kommer det där lilla extra som ger en kraft;)


Dagis fotona på mina älskade troll♥♥