ny vecka igen då..

Du har rätt att själv välja ditt liv! Ingen annan människa kan bestämma över vem du ska älska eller hur du ska leva ditt liv. Dina rättigheter handlar om dina behov, inte din familjs eller släkts.
Ja ska sanningen fram så är det fan så...
jag kan INTE radera ut mina känslor ej heller att jag ÄLSKAR min "man"
jag börja t.o.m gråta imorse när stefan hämta lite grejer till hans lgh,det blev så definitivt att han verkligen ska flytta till eget..men är detta SLUTET??? elr är det en NY start,en NY början till vårt nya liv.??
jag vet inte..
det ända jag vet nu är att han och jag ska bo särbos ett par år nu för att stefan ska kunna bli helt frisk och även att jag ska få jobba med mej själv och med mina problem(psykiska men osv)
men att vi ses på helger och att vi gör saker med barnen,semester och firar julafton,midsommar osv tillsammans.OM det funkar för alla parter.
som det känns nu så känns det skönt att leva så här,som särbos alltså.
det jag funderar över är OM vi verkligen måste skilja oss..eller om vi ska kämpa med vårt äktenskap med allt som står i vår makt med familjerådgivning,medberoende samtal osv ja som vi en gång sa framför prästen"ÄLSKA VARANDRA I NÖD OCH LUST TILLS DÖDEN SKILJER OSS ÅT"
jag vet inte...vet inte;(;(
är så lessen över detta beslut,det gör mej mest lessen OM vi måste skilja oss,mer lessen över det beslutet än att vi ska bo särbos under denna tid som stefan går på behandling och blir frisk och fixar sitt liv först..
ja jag vet inte allt känns som ett enda stort virr varr i mitt huvud och känslorna spelar mej ett spratt,hjärnan säger en sak men mitt hjärta säger en helt annan sak..
DJÄVLA SPRIT!!!!!!! stefan är MIN kärlek när han är nykter,det är den mannen jag blev kär i och som jag älskar och som jag vill dela mitt liv med.
den onyktra stefan är den man jag hatar och vill aldrig se...
så frågan är,kan stefan vara "NYKTER ALKOLIST" nu hela sitt liv och satsa hel hjärtat på familjen??????
THATS THE QUESTION??


jaja i torsdags så fick jag åka ambulans:(
vakna 5 på morron och skulle ge tindra mat,kände då att jag knappt kunde röra på mej.
fixa iallafall mat,fixa frukost sen vid 7 till barnen klädde på oss och gick till dagis med ollie sen hem.fixa ordning tindra,la henne vid 9.30 för middags luren..satte mej vid datan,Fina Erika ringde snacka med henne och jag kände att ryggen börja göra ondare vid vissa rörelser,erika sa att jag skulle ringa Vc..var tvungen att lägga på luren då tindra vakna,då kom jag INTE upp ur stolen pga smärtan.ringde mamma och bara grät i telefon och sa att hon var tvungen att komma hit och hjälpa mej..hon kom direkt..(hon fick boka om hela dan)FÖRLÅT:(

jag bara grät och skaka av smärtan så fort jag rörde på mej.
ringde dagis och sa att morfar hämtar ollie.
mamma tog hand om tindra och ringde ambulans.
ambulansen kom,fick åka till akut intaget på VC fick träffa doktorn som misstänkte först disk bråck,men som sen efter provtagningar,mycket frågor och klämmande kom fram till att jag hade fått ett ryggskott:(
fick Medicin där inne men inget hjälpte.så jag fick ringa mamma som kom och hämta mej,dom körde ut mej i rullstol och jag fick hjälp medel hem från arbets terapin för att underlätta i hemmet.
när jag kom hem till mamma så fick jag lite medicin av henne som gjorde underverk,värken försvann och jag blev rörlig igen..så jag kunde gå skapligt efter det.fick en karta med mej hem och nu idag så är jag näst intill symtom fri.
men fyyyy fan säger jag vilken smärta detta var..jag har nästan aldrig haft problem med ryggen så detta var ett rent helvete för mej.tänk er att inte kunna ta hand om sina barn pga att ryggen inte pallar,gubben är inte hemma och kan ta hand om hemmet,så vad gör man,jag MÅSTE lära mej att lyfta rätt och göra allt rätt i fortsättningen..ojoj det lär inte bli lätt.
och jag har ett mål i livet att bli färdig undersköterska..då kan jag ej ha en dålig rygg.






”En gång slog vinden och solen vad om vem som först kunde lura rocken av en man.

- Lätt som en plätt, sa vinden. Jag vinner, sa vinden, och så började han blåsa och blåsa. Men ju mer vinden ylade och ven runt mannen, desto hårdare svepte han rocken omkring sig. Han höll hårt hårt i den. Till slut måste vinden ge sig.

- Låt mig försöka, sa solen och började skina på mannen. Solen sken och sken. Det blev varmare. Solen gjorde mannen gott. Han rätade på ryggen och såg ut att trivas i det varma vädret. Till slut knäppte han upp rocken och tog av sig den.”

Tycker så mycket om den här berättelsen för mig säger den så mycket. Det är som att det finns en annan väg än den jag oftast väljer som är bra mycket enklare. Kanske till och med den rätta vägen?

Vad säger du?



Kommentarer
Postat av: Veronica

Lova att vara rädd om din rygg och att du lär dig göra saker rätt...att lära sig leva med kronisk värk är varken roligt eller lätt. Tro mig jag vet... Varje morgon när jag tar upp Ina för att mata henne är jag lika rädd att jag ska tappa henne..vaknar nämligen varje morgon med domningar och känselbortfall i händer och armar...tar ett tag innan all funkar och värst värken är borta, dock så försvinner den aldrig helt (jag har en wiplashskada i halsryggen)... Så var rädd om dig, för din egen skull!! Kram

2011-05-30 @ 21:52:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0