Jag är medberoende!
allt har ett samband även om man inte ser det just nu eller just då..


Ett sätt att se på medberoende är att beskriva det, som i inledningen, att vara med i någons alkohol- eller drogberoende. Dvs. man är, på samma sätt som alkoholisten är kontrollerad av sitt beroende, också kontrollerad/styrd av alkoholistens beroende. De villkor som alkoholistens beroende sätter upp för honom/henne blir normen även för den medberoende.
Hur kan det bli så ?
Ett av svaren är okunnighet. Man vet inte vad beroende eller medberoende är. Man inser inte riktigt, eller vill inte inse, styrkan och kraften i beroendet.
Ett annat är att förutsättningarna för ett medberoende skapas redan under barndomen, i ursprungsfamiljen. Det är dock fel att beskriva medberoende som en "taskig barndomsproblematik". Många medberoende har vad som betraktas som en god barndom där inget fattades.
Medberoende kan också enkelt beskrivas som en "känslomässig osjälvständighet". Dvs. en oförmåga att stå upp för egna känslor och behov. Att våga ha egna önskningar och krav och uppfylla dem.
Hur känner man sig som medberoende ?
Väldigt ofta hålls en fasad som döljer känslor av kaos, oro nedstämdhet. Känslan av att leva i ett förvirrat tillstånd är nästan alltid närvarande. Man tycker det pågår mycket som är obegripligt. Man går omkring och är arg - medvetet eller omedvetet. Känslan av att vara offer är ofta förekommande, man upplever det som om det nästan är omöjligt att ta sig ur den situationen man befinner sig i eller att "alkoholisten går ju under om jag lämnar honom". Situationen är olöslig. Alla dessa starka känslor som man inte tar hand om på ett hälsosamt sätt resulterar många gånger i psykosomatiska reaktioner exempelvis magproblem, sömnsvårigheter, hjärtbesvär.
En annan variant är känslomässig bedövning - "det är så mycket jag borde reagera på, men jag känner ingenting". Känslorna har kanske medvetet varit avstängda i åratal. En människa som är känslomässigt avstängd har ju heller ingen koll på sig själv. Det är alltså av största vikt att man börjar ta tag i sitt medberoende.
Om Du börjar bearbeta Ditt medberoende kommer Du
• att få uppleva hur Du har kontroll på Din tillvaro på ett helt nytt sätt
• att kunna sätta gränser som gör att Du kan hantera konflikter utan att fara illa
• att känna att Ditt liv blir enklare och rikare
På arbetsplatsen
Den bedövande oro många medberoende känner för sin alkoholist innebär ibland att arbetsprestationen blir starkt lidande. Det kan vara att man har ett starkt behov av att kontrollera honom/henne och att man därför ringer hem eller till arbetsplatsen många gånger varje dag. Om man då upptäcker att något avviker från det normala mönstret kan det resultera i en nästan sönderslitande oro. Denna oro kan ibland vara upprinnelsen till en egen konsumtion av lugnande medel som så småningom kan visa sig utmynna i ett beroende. En sådan oro kan ju inte heller ligga till grund för en fokuserad arbetsinsats. Arbetskamrater ser ju många gånger att det är något som inte stämmer, men man vet inte vad det är och man vet inte vad man skall göra. Precis som en aktiv alkoholist behöver hjälp för att ta sig ur sitt ekorrhjul av lögner och förnedring, behöver också en medberoende hjälp att ta sig ur sitt fängelse.
Medberoende
En make/maka eller barn till en aktiv missbrukare är medberoende i missbruket. Från början var detta ett samlingsnamn på de beteenden och symptom som make/makar uppvisade som en följd att en längre tid ha levt nära en alkoholist. Ett medberoende är att förneka, dölja, manipulera, vilseleda att någon är beroende – alltså samma ”symptom” som kännetecknar den beroende, dvs. den person som man annars skyddar. Idag har dock detta begrepp kommit att få en långt vidare definition än den ursprungliga. Empati är inte ett symptom på medberoende. Tyvärr har man kommit att sammanblanda det överdrivna omhändertagande och kontrollbehov som är ett symptom hos vissa anhöriga med den fina mänskliga egenskap som vi kallar empati. Kanske är det helt enkelt så att den som har levt nära en alkoholist eller narkoman (eller annan liknande situation) vet hur det känns och därför kan känna igen sig i andras smärta. Att ha denna förmåga är inte en sjukdom. Det är en naturlig mänsklig reaktion som antagligen fler hade behövt sig en dos av. Medberoende har idag kommit att definieras så att ett symptom är att man vill ta hand om människor. Här gäller det att skilja på orsaken till varför man vill ta hand om.
• Ta hand om för att kunna kontrollera en person för att jag skall få må bra
• Ta hand om för att jag känner med den personen och förstår hur vederbörande känner.
Om du är en empatisk person så är det en gåva inte en sjukdom.

Ja du min cybervän.....det är många som tror sig veta mer än dom nånsin kommer att få veta.
Medberoende är nästintill svårare än själva beroendet, det är ett beteende och mående som gradvis intensifieras och blir så normalt för den drabbade att man knappt märker alla konstigheter man gör....hur man skyddar och "ljuger" för omgivningen.....allt för att allt ska verka "bra". Jag är i samma sits och kämpar varje dag...min pappa och min fd sambo båda missbrukare och jag är så inihelvetes medberoende men börjar sakta men säkert komma tillbaka till den jag är.
Jag är övertygad om att du / ni fixar detta, men nu måste du göra allt som DU behöver för att må bra.
ta hand om dig
kram Anette
Jag hoppas att allt kommer bli bra för er.. Det blir nog det i slut ändan bara ni kämpar.... saknar dig