6 månader:(


ja fick nyss veta att Stefan riskerar upp mot 6 månader i fängelse:(
pga det han gjorde mot mej....
6 månader är en jävligt lång tid,fruktansvärt lång tid.
men han har varit till frivården och fått prata med en person där som har hand om fångar och straff osv.och han ska försöka få så att stefan får kontrakts vård,dvs att stefan ska få jobba bort sitt straff under sin behandlings tid.därför stefan är i ett pågående behandlings program så tycker frivården att det är bättre om han får straffet med kontrakts vård(där ska han få jobba i katrineholm med andra fd missbrukande pappor,där dom ska jobba med barn som har farit illa pga missbrukande föräldrar osv) och där papporna ska få lära sej att jobba med varför dom har handlat och gjort som dom ahr gjort inför barnen och deras respektive.

men det kan även bli fotboja för stefans del,och då får han ej lämna lgh under straff tiden:(
så nu får vi se vad rätten beslutar den 1a juni....antingen så blir det ett fängelse straff,eller ett kontrakts vård eller fotboja..för FRIAD blir han EJ....

jag ÅNGAR INGET!!!!
jag ångrar inte att jag/vi står där vi gör,ångrar inte att jag anmälde honom.
och stefan vet varför!och han är beredd att ta konsekvenserna!
jag har sagt hela tiden att det är därför jag inte har tagit tillbaxs anmälan pga att han måste inse sina konsekvenser av hans drickande och vad följderna blir.
och det är det han får göra nu! PUNKT!!!!

detta kommer bli en av mina värsta dagar;(
men en dag som i slutänden kanske kan leda till nåt positivt.

våran nya resa börjar här och nu,och vi tar en dag i taget...

jag länkar här till en jävligt bra och annorlunda tanke ang sinnes ro bönen!!
LÄS och TÄNK efter!!!!

Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag ej kan förändra.

Vad kan jag inte förändra?
Vad går gränsen för vad man ska acceptera?
Om jag känner något som jag tycker är fel
- ska jag då acceptera det?
Det jag inte kan förändra.

Jag kan inte förändra en annan människa, den enda jag kan förändra är mig själv.
Mitt tänkande och mitt kännande.
Villkorslöst.
Villkorslöst. Fanatiskt ord.
Helt plötsligt så skall jag acceptera det jag ej kan förändra,
leva villkorslöst gentemot andra människor i min kärlek.
Vilket betyder att jag måsta sluta känna.
Ta bort känslan.
Lämna över känslan.
Be om att bli förlösta från känslan.

Och vips – så är jag villkorslös!
Eftersom jag inte känner något.
Bara kärlek i hjärta och sinnesro i huvet.

Men vart tog känslorna vägen?

Då ber jag nu till gud:

Gud förlös mig från känslan, jag lämnar mig i dina händer och har tillit.
Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag ej kan förändra.
Gud ta mina känslor och tankar, så jag får sinnesro
att acceptera allt som kommer i min väg
utan tillstymmelse till skada i känsloverkstan
(eller inblandning av känslor för den delen)!



http://madasstankesmedja.wordpress.com/category/tolv-steg/
Mamma :love: er!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0