Mammas Eviga Kärlek

och när hon fråga mej in i djupet "hur mår DU???"

för sanningen är att jag mår INTE så bra:(

men jag måste vara stark för mina barns skull,det är min kämpar glöd och det är dom som får mej att  KÄMPA så mycket!!!!

dom ska ALDRIG bli lidande för vad som har hänt och vad som kanske kommer att hända i framtiden! ALDRIG!!!!!!!!

sen var det ett soc möte oxå med anledning av att polisen hade lämnat in en anmälan pga våld i nära relationer,det är deras skyldighet!!

men detta las ner direkt,fanns ingen oro alls för barnens hälsa...och detta fick jag en stor eloge för att jag faktikst hade tagit och börjat ringt alla viktiga samtal så fort efter denna händelse att allt tog fart och alla viktiga insatser hade kommit igång så fort och att alla i familjen får den hjälp som vi behöver!

så det kändes ju bra..då kände jag mej stolt som mamma,att jag faktiskt är en BRA mamma!!

och att jag ser till att barnen har det bästa dom kan ha/få!!!

dom sa även att jag är oerhört stark och motiverad i det jag vill och att jag vill att barnen ska träffa och ha en nykter pappa...och att han finns där för dom om dom behöver det.

och att jag fortfarande älskar stefan och att vi träffas men har varsitt boende och detta grundar sej att jag måste veta att kommer ett återfall till eller vad som helst det behöver inte vara det som är problemet så har han iallafalla tak över huvet!! och han måste bygga upp ett eget liv nu..

vi är ihop ja men inte som vi var tidigare och det kommer det nog aldrig att bli som förut heller..såren är för djupa och kommer dom någonsin att läka???

det är frågan?

men känslorna för stefan kan jag ej radera ut,dom finns där oavsett om jag vill det eller inte.

jag ringde stefan i tisdags kväll och fråga om han kunde tänka sej att ta morron bussen hit på onsdag morron och ta hand om barnen medans jag fixa mina möten..och det sa han direkt ja på....så jag mötte honom när jag hade lämnat ollie på dagis och gick sen och handla lite frukost..

Oliver blev överlycklig när jag berätta det på morron att pappa skulle hämta han efter dagis...det känns bra i mitt hjärta att se att oliver blir glad över att träffa pappa och att även pappa tar sitt ansvar nu för barnen!

Det var första gången jag lämna Tindra helt själv;(

det kändes fruktansvärt..

stefan ringde senare och sa att tindra kröp och leta efter mej hemma:(

ucsh det kändes inge bra...men det hade funkat kanon och dom hade varit i lekparken efter att pappa hade hämtat ollie på dagis..

sen så hamna jag hos Linda på en fika oxå;)

det var skoj och jag måste erkänna jag saknar henne så mycket;(

men det är bara en buss emellan oss:)

det blir bättre när jag ska studera då kan jag luncha hos henne varje dag istället;)

nice.....

japp och oliver har blivit med en riktig mohikan nu...

han har ju alltid rullat hår när han är trött/lessen ända sen han var en liten bebis...men nu har det lixom blivit så mycket rullande att han har fått kala fläckar på huvet plus att det lossnar hår:(

så det blev att raka av honom håret.gud vilken ångest mamma fick,när det blev så kort på sidorna..men oliver tyckte det var skönt och snyggt han stod vid spegeln och skratta och kände på huvet och sa håret borta!

men jag sparde en mohikan så han får lite och rulla på;)

mammas fina prins:love:

"Livet är en dans på rosor 
Men det är en dans med svåra steg"

mammas fina prinsessa :love:

ha det gott nu...