Mammas Eviga Kärlek

jag blir lessen och så frustrerad,uppriven ja rent ut sagt fruktansvärt ARG!!! varför tar ingen detta problem på allvar??? varför tar inte regeringen elr NÅGON hand om detta stora växande problem på allvar???? varför mår så många unga så psykiskt dåligt att dom väljer att ta sina liv?? VARFÖR???
Detta undrar jag över och mina tankar kring detta just nu beror på att så många i min omgivning,bekantas bekanta ,vänner osv har just tagit sina liv...en tjej tog sitt liv för några veckor sedan i ärla,hon hade lessnat på sitt liv..hon blev endast 26 år....
en kille i strängnäs valde att avsluta sitt liv....han blev inte ens 20....jag kan rabbla upp många här som jag känner ellr inte ens känner men som jag vet vilka det är som har avslutat sina liv och jag blir såååååå lessen varje gång.varför i helvete gör inte samhället nåt för dom psykiskt sjuka som verkligen behöver hjälp och vård.varför skjuter vi undan dom och problemet???
jag kan se mej i dessa unga människor som tar sitt liv..JAG kunde ha varit EN av dessa individer/människa som tog sitt liv....en gång i mitt liv så försökte jag åtskilliga gånger med att just ta mitt liv,pga psykisk ohälsa(manodepprisivitet&självskade beteende)det var alkohol och tabletter(åt narkotika klassade psyko pharmica)så det var inte så svårt att göra detta för mej plus att jag ofta skar mej i handleder och armar just bara för att ta mitt liv men även att NÅGON skulle se mej,att någon skulle säga men gumman,hur mår du????att någon hörde mitt tysta rop på HJÄLP!!!!
även fast jag hade kontakt med öppen vården och psyk så räckte det inte,jag mådde fortfarande fruktansvärt dåligt....jag hade destruktia förhållanden med män som levde i missbruk och det var ju inte mitt bästa val,där det även förekom våld och misshandel mot mej och detta gjorde ju att jag på ett mer destruktivt sätt försökte ta mitt liv istället för att lämna förhållandet opga rädsla för mannen och hans hot så gjorde jag på helt fel sätt genom att straffa mej själv med självmords försök och att skda mej själv så gjorde jag ju det som min sambo tyckte att jag var en stor skit och elak tjej...och ingen annan skulle få mej om inte han fick äga mej.....nu i efter hand så tänker jag fy faaaan hur dum fick jag vara....hur kunde jag stå ut i över 2 år med en missbrukande man som dessutom slog och hota mej.??? var det värt det?? NEJ absolut inte....men min rädsla för hoten som han gav mej gjorde att jag hade gett upp mitt eget liv....jag hade bara en längtan och det vara tt ALDRIG få vakna upp igen.....skrämmande tanke men så var det....
och jag kan erkänna att jag var nära många gånger och en gång var riktig,riktigt illa....så här nu i efterhand så skulle jag aldrig ens tänka tanken på att ta mitt liv eller skada mej själv,sjukdomen har jag kvar det finns alltid med mej och den kan blossa upp igen,absolut....men jag vet hur man hanterar den nu plus att jag har 2 anledningar att inte vilja ta mitt liv eller skada mej själv,dom heter oliver&tindra....så enkelt är det att se deras ansikten varje morgon när jag vaknar och få ett leende det är ren och kär lycka....hur skulle jag kunna leva utan dom???
därför skär det i mitt hjärta och bröst att läsa och se på tv om unga människor som mår så dåligt och som inte ser nån utväg än att ta sina liv,det är så tragiskt så hemskt!!! anhöriga får gå med denna smärta genom hela deras liv och ha alltid frågan VARFÖR ekandes i deras huvud...att begrava sitt eget barn måste kännas fruktansvärt!!! kan inte ens föreställa mej denna enorma hemska känsla....usch fy fan jag börjar gråta bara jag tänker på att det ska hända mina barn nåt....fy fan hur i helvete skulle man klara sej...självklart måste ju livet gå vidare,men HUR????? nej jag kan verkligen inte föreställa mej denna fruktansvärda smärta deras anhöriga får ha med sej resten av deras liv....jag lider med dom...verkligen...
jag såg på nyheterna om en kille som direktsände sitt självmord på nätet!!!!!! men herregud vart fan är vi på väg!!!!! hur i helvete är det ställt med samhällets psykiatri och allt annat som behövs för dessa sjuka människor....jag har åkt ut och in på psyk akuten och varit inlagd perioder på låsta och vanliga psykiatri avdelningar....
jag kan säga så här viss personal som jobbar inom dessa väggar är inte kompotenta att jobba med svårt sjuka människor....vissa är rent ut sagt hemska och gör det inte lättare för en individ att tänka andra baner....inte ens läkarna fattar ibland vad man verkligen behöver....jag hade som sista utväg när jag vänta oliver i magen det var sista gången jag låg inne på psyk och var riktigt illa däran pga att jag fick sluta tvärt med min medicin och jag blev skitdålig....men iallafall då sa läkaren att din sista utväg pga att medicioner ej hjälper och att du är gravid och ej får äta dessa mediciner är ECT behandling.....och det ville jag ej och total vägra pga att jag var så oerhört rädd att fostret/bebsien skulle ta skada av behandlingen så jag sa NEJ ALDRIG I LIVET!!!!!!!så ajg fick ligga inne på psyk i några veckor tills jag dom ansåg att jag var frisk/stark nog att åka hem...och jag har klarat av det sen den dagen utan medicin och återfall!!!! jag känner mej frisk idag fast jag vet att jag alltid bär med mej sjukdomen.....och jag har kontakt med öppen vården,där jag nu tog kontakt när tindra föddes då jag kände att jag hade fått förlossnings depprison....och fick då medicin...och nu är jag åter samma tjej..och behöver nog inte äta mer medicin när denna omgång av mediciner är slut....det känns så skönt....därför vill jag att ALLA unga som mår dåligt får den hjälp dom behöver....INGEN ska behöva ta sina liv...absolut INGEN!!! detta är så tragiskt...och jag blir så lessen och arg för den människan som inte vill leva längre och som avslutar sina liv och för deras anhöriga som måste leva vidare med denna sorg och förlust av ett älskat barn.....

ta hand om varandra en dag kanske det är försent!!!!!!


här under kommer min ungdoms hjältes/idols självmordsbrev....han tog sitt liv 27 år gammal 1994....han sköt sej själv...älskade kurt cobain,sångare i Nirvana....jag sörjer honom ännu fast på ett större plan....jag är vuxen nu....fast ändå känns det tungt att veta att han tog sitt liv...varför vet jag inte,men det gör det....R.I.P
R.I.P till alla er som en gång levde,men som änglarna tog......

På tal från tungan av en erfaren enfaldig som naturligtvis skulle hellre vara en eunuck, infantil klaga-ee. Denna anmärkning borde vara ganska lätt att förstå. Alla varningar från punk rock 101 kurser under åren, sedan min första introduktion till, ska vi säga, etik arbetar med oberoende och embracement av ditt samhälle har visat sig vara mycket sant. Jag har inte känt det spännande att lyssna på samt skapa musik tillsammans med läsning och skrivning för alltför många år nu. Jag känner skuld bortom ord om dessa saker.Till exempel när vi är tillbaka scenen och ljuset släcks och maniska vrål av folkmassorna börjar. Påverkar det mig inte det sätt på vilket det gjorde för Freddie Mercury, som verkade älska, njuta i kärlek och tillbedjan från mängden vilket är något jag helt beundrar och avundas. Faktum är, jag kan lura dig inte, någon av er. Det är helt enkelt inte rättvist att du eller jag. Det värsta brott jag kan tänka på skulle vara att slita bort folk genom att fejka det och låtsas som om jag har 100% kul. Ibland känns det som om jag borde ha en punch-in klockan innan jag går ut på scenen. Jag har försökt allt i min makt för att uppskatta det (och jag, Gud, tro mig jag gör, men det är inte tillräckligt). Jag uppskattar det faktum att jag och vi har påverkat och underhöll en massa människor. Det måste vara en av de narcissister som bara uppskattar saker när de är borta. Jag är för känslig. Jag måste vara något stel för att återfå den entusiasm jag en gång hade som barn.På vår senaste 3 turer, jag har haft en mycket bättre uppskattning för alla de människor jag känt personligen, och som fans av vår musik, men jag kan fortfarande inte komma över den frustration, skuld och empati jag har för alla . Det finns goda i oss alla och jag tror att jag helt enkelt älskar människor för mycket, så mycket att det gör mig för jävla ledsen. Det sorgliga lilla, känslig, otacksam, Fiskarna, Jesus mannen. Varför inte du bara njuta det? Jag vet inte!Jag har det bra, mycket bra, och jag är tacksam, men sedan sju års ålder, jag har blivit hatisk mot alla människor i allmänhet. Bara för att det verkar så lätt för människor att klara sig som har empati. Bara för att jag älskar och tycker synd om människor för mycket antar jag. Tack alla från schaktet i mitt brinnande, illamående mage för dina brev och oro under de senaste åren. Jag är alltför mycket av ett oberäkneligt, Moody baby! Jag har inte passionen längre, och så kom ihåg, det är bättre att bränna ut än att blekna bort.Fred, kärlek, empati. Kurt Cobain

Jag har en gudinna en hustru som svettningar ambition och empati och en dotter som påminner mig alltför mycket av vad jag brukade vara, full av kärlek och glädje, kysser varje person hon möter eftersom alla är bra och kommer att göra henne någon skada. Och det skrämmer mig till den punkt där jag knappt kan fungera. Jag kan inte ut med tanken på Frances bli olycklig, självdestruktiva, död rockare att jag har blivit.

Frances och Courtney, jag ska vara på din alter.Please hålla på Courtney, för Frances.

För hennes liv, som kommer att bli så mycket lyckligare utan mig. I Love You, I LOVE YOU!